Elektroniska datorer

I början av år 1940 började elektroniska datorer att dyka upp, dessa använde sig av ”relays” och ”valves” och var väldigt stora samt hade mycket begränsade processorer jämfört med idag. Den första datorn som var möjlig att programmera, det vill säga möjlig att genom kommunikation få den att utföra vissa saker, kom först 1941 och kallades för Zuse Z3. Den byggdes i Tyskland och hade en klockfrekvens på 4 till 5 Hertz. Till programmeringen använde man sig av så kallade hålkort. Zuse Z3 användes dock aldrig för dag-till-dag verksamhet men den var ändå en viktig milstolpe i datorens historia. Den första elektroniska digitala datorn var Colossus som utvecklades under andra världskriget och användes till att avkoda tyskarnas meddelanden, många menar att den var helt nödvändigt för att man skulle kunna vinna kriget.

Colossus var även den möjlig att programmera, men den designades enbart för att utföra en enda sak. Den kunde heller inte förvara program i sitt minne och den programmerades med hjälp av att behändigt byta plats på olika kablar. Det dröjde först till år 1948 innan den första datorn kom som även hade möjlighet att förvara program i sitt minne, denna dator kallades för the Manchester Baby.

Transistorer och integrerade kretskort

I slutet av 1940-talet utvecklades transistorer som möjliggjorde en ny generation av datorer. Dessa datorer kunde användas med mycket mindre energiförbrukning än tidigare vilket gjorde att det inte längre krävdes lika stora anläggningar för att inhysa en dator. Den första datorn som var kommersiellt tillgänglig och som även kunde lagra program var Ferranti Mark 1 och den uppfanns i England. Den första maskinen användes på Universitetet i Manchester år 1951 och såldes sedermera till USA i slutet på följande år.

Senare viktiga framsteg bestod bland annat av teknologin med integrerade kretskort vilket medförde att väldigt mycket datorkraft kunde förvaras på ett litet utrymme. Dessa viktiga framsteg ledde sedermera fram till utvecklingen av persondatorer under 1970-talet (PC:s) och var en viktig faktor i den stora framväxten av informationsteknologi.

En dator så som den såg ut i början skiljer sig väldigt mycket från hur man tänker sig en dator idag. Den kunde ta upp en hel byggnad eller ett helt rum och man använde sig av så kallade hålkort för att utföra kommandon av olika slag. Datorn läste då av ”hålen” på hålkortet och utförde olika typer av beräkningar baserade på hur hålen var placerade på hålkortet. I takt med att man insåg vad datorer kunde vara kapabla till började forskar- och företagsvärlden att mer och mer ägna sig åt utvecklingen av datorer. Även om datorer idag är väldigt mycket mer effektiva än vad de var i början bygger de i stort sett på samma teknik, fast i mycket mer utvecklat format.